Underbart! Det kändes iallafall jättebra och det är det viktigaste, aight? Idag skulle jag haft framme en galoppbom i mitten så jag kan komma som en 8 på den och göra galoppombyten, Mira är inte riktigt säker på det så det är en bra övning, sedan tänkte jag ha 2 bommar på långsidan med 4-6 galoppsprång mellan. Långa och korta galoppen skulle jag ha övat på där.

Meeen när jag går ut med Mira ser jag hur hennes bakben ser stela ut och jag var lite rädd för att det skulle vara något allvarligt.. Ringde Anja och berätta allt det där så sa hon att jag skulle rida och se för hon kunde bara vart stel. Det var hon som tur var bara. Mira dressyrtränades nämligen i fredags och igår vilade hon så blev lite stel efter hårda träningen stackarn :(

 

Så mitt ridpass bestod av skritta fram på lång tygel ute 15-20 minuter,sedan in i paddocken och arbeta henne där i ungefär 20 minuter i skritt. I skritten gjorde jag mycket serpentiner, framdelsvändningar, skänkelvikningar, var innanför spåret och försökte få henne rakställd, inte alltid lätt men det funkade till och från. Försökte ha henne i så låg form som möjligt för att få henne avslappnad. I traven så ville jag ha henne i låg form och att hon skulle vara avslappnad och lyssna på mig. Hon travade i ett bra och friskt tempo. Allt kändes normalt och inget kändes "ovanligt" för det med bakbenen. Skönt, för jag tänkte verkligen att detta ridpass skulle bli ett fantastiskt, kände det från jag började trava och jag tillsut satt(!!!) ner i sadeln utan att hon hade huvudet uppe bland molnen och inte lyssnar på mig. Hade ett bra stöd idag och då blev det att hon inte sprang iväg och tog upp huvudet. Var mycket stolt över henne och mig(det är okej att tycka man gjorde ett bra jobb, kom ihåg det!!). I traven gjorde jag stora volter och mest serpentiner. Gick kanon verkligen och sedan när jag skulle galoppera så sprang hon in i galoppen lite men jag lät henne galoppera hela kortsidan och sedan bröt jag av den galoppen och sedan påbörjade jag en ny, mer lugn trav och mer uppmärksam på vad som händer härnäst. Började med vänster galoppen, hennes lätta varv och där var hon hur fin som helst. Hade också ett annat bett och hon blev inte sådär tung i handen som hon blir i galoppen och det är väldigt bra att variera bett så det inte är samma samma hela tiden..

I höger varvet, alltså hennes svårare varv. Första försöket fattade hon vänstergaloppen istället så fick bryta av igen och försöka igen alltså. Gick kanon på andra försöket. I galoppen i båda varven galopperna jag först en volt nere på ena kortsidan och sedan långsidan och sen in på den volten och sen ut på långsidan igen och sedan tillbaka till den volten innan och så gjorde jag ett tag. Hon bröt av en gång efter några varv för det var jobbigt så när jag skulle fatta ny galopp så stannade hon och börja studsa lite, sa till henne med rösten och tog spöt på rumpan( dressyrspö, inte hårt bara visa att jag bestämmer och att hon ska gå framåt!) sedan blev det fel galopp igen men började bara om och sen blev det rätt igen. När jag märkte att hon började lägga av titt som tätt så pressa jag henne lite in i det sista och sedan travade jag av och sedan skrittade jag av henne för hand ute.

 

Väldigt långt inlägg det blev. Vissa gillar det, vissa gillar det inte..!

 

Men gärna mer sådana ridpass, tack! Så nöjd över henne idag. Hoppträningen var tydligen på tisdag så det blir att åka upp då och hoppa och hoppas hon sköter sig bättre än vad hon gjorde förra träningen.. Imorgon vilar hon.

 

Nästa vecka ska jag hoppträna för Monika istället för dressyr.

Mamma filmade lite och detta var den bästa filmen. Just denna delen av ridpasset var hon okoncentrerad även jag så jag rider dåligt, dock såg det bättre ut än vad det kändes. Plus att det spöregna!!!

Stäng av ljudet, vi pratar lite..

-

Imorgon blir det rida på banan, 45-50 minuter i skritt,trav och galopp. Om det är dåligt väder(då menar jag spöregnar" så rider jag inne.

Det kan handla om VAD som helst, och då menar jag om vad som helst. Bra va? ;)

Kommentera det ni vill att jag ska prata om.

I höstas när jag började rida Mira, så gick det inte bra ska jag säga. Såklart det inte går bra såfort man hoppa upp, inte det jag menar. Hon höll ju på att ta in rumpan innanförspåret och ut med huvet, vägra gå framåt, börja backa när jag ville få fram henne. You name it.. Det var verkligen inte roligt.Det höll på enda tills jag börja träna för Monica. Dock försvann det lite, jag lärde mig rida henne lite mera, men hon höll på fortfarande. Men jag ska inte ljuga, hon håller på samma nu. Det finns TVÅ skillnader. 1 jag vet hur jag ska göra så hon går framåt/lyssnar/får rumpan åt rätt håll och huvud, 2 hon håller på inte lika mycket eftersom jag lär känna henne mer och mer för varje ridpass. Jag red max halvtimma varje dag för att det var så tråkigt när hon inte ville och inte lyssnade. Det gick "bra"(tyckte jag då..) när jag red fram, i skritt, trav och galopp. Efter galoppen var det hon som bestämde om hon ville gå framåt eller inte, lyssna eller inte. Jag visste inte hur jag skulle hantera det och få henne gå framåt och lyssna på MIG. Jag kände mig så värdelös och jag gillade inte och rida när andra red samtidigt. Jag skämdes för att det inte funkade. Endå visste(vet) jag att alla har något problem med sin ponny/häst. Det skulle vara konstigt om man inte hade det, det tillhör livet som ryttare.

-

Jag kommer ihåg en gång när det gick jätte "bra", och att hon inte hade bråkat med mig, så mycket. Jag var så nöjd över henne.. Jag trodde jag hade kvar det inlägget jag skrev om det ridpasset. Men har tydligen tagit bort det, skulle vilja visa text från det. Men jag kommer ihåg det ridpasset så bra, jag vet inte varför för det gick inte så bra som jag trodde, då..

-

Om man jämnför med ridpassen nu, sen jag började träna för Monica är det när Mira lyssnar, går fint är avslappnad och allt detdär. Jag har också slutat andvända martingalen tack vare Monica. Jag hade inte "vågat" pröva rida utan den på "riktigt". I söndags när jag träna tog vi av den och jag travade och galoppera utan den. Skritta med såklart. Jag trodde att Mira skulle dra iväg i galoppen och när jag skulle bromsa henne och att hon skulle dra upp huvudet så att jag inte skulle kunna få stopp på henne. Därför har jag inte vågat rida utan den, inte galopperat. Det kändes bra när Monica var där och sa va jag skulle göra. Utan Monica hade jag INTE galopperat utan martingal. Jag andvänder den bara vid uteritt och hoppning. Men jag ska försöka andvända den så lite som möjligt. Så lite utrsustning som möjligt.

-

Mitt mål med Mira då var att få henne lyssna på mig, slappna av, kunna fatta galopp direkt från traven utan att springa in i traven,kunna hoppa lite, dock med lite stopp och sådant innan. Nu har jag nått dom målen(nästan). Men jag jobbar på dom,slutar aldrig kämpa. Nu är det dags att sätta nya mål. Dem lyder såhär. Att vara avslappnad och allt det där uppe, att hon ska vara trygg hos mig, inte känna sig osäker, att hon inte ska vara rädd för hindrerna(för att slå i bommarna) komma över på första försöket, kunna sitta ner i traven utan att hon blir spänd och springer iväg. Det är nog dom jag har nu. Dom är små, men jag vill att hon ska tycka att hoppningen är roligt från hela början, inte halva ridpasset bara. Hon måste kolla på hindrerna/bommarna innan hon går över dom. Ibland blir hon osäker och börjar backa. Sen när hon har kommit över några gånger så tycker hon det är jätte roligt sen.Så vill jag att hon ska vara från början. Ska försöka få henne säker och trygg. <3

-

Sluta aldrig kämpa! Oavsett vad ni håller på med, hästsport,fotboll,ishockey, rugby, eller något annat. Kom ihåg det! Ha alltid ett mål som ni kan sikta mot. Små som stora mål, alla är lika viktiga!

I höstas när jag började rida Mira, så gick det inte bra ska jag säga. Såklart det inte går bra såfort man hoppa upp, inte det jag menar. Hon höll ju på att ta in rumpan innanförspåret och ut med huvet, vägra gå framåt, börja backa när jag ville få fram henne. You name it.. Det var verkligen inte roligt.Det höll på enda tills jag börja träna för Monica. Dock försvann det lite, jag lärde mig rida henne lite mera, men hon höll på fortfarande. Men jag ska inte ljuga, hon håller på samma nu. Det finns TVÅ skillnader. 1 jag vet hur jag ska göra så hon går framåt/lyssnar/får rumpan åt rätt håll och huvud, 2 hon håller på inte lika mycket eftersom jag lär känna henne mer och mer för varje ridpass. Jag red max halvtimma varje dag för att det var så tråkigt när hon inte ville och inte lyssnade. Det gick "bra"(tyckte jag då..) när jag red fram, i skritt, trav och galopp. Efter galoppen var det hon som bestämde om hon ville gå framåt eller inte, lyssna eller inte. Jag visste inte hur jag skulle hantera det och få henne gå framåt och lyssna på MIG. Jag kände mig så värdelös och jag gillade inte och rida när andra red samtidigt. Jag skämdes för att det inte funkade. Endå visste(vet) jag att alla har något problem med sin ponny/häst. Det skulle vara konstigt om man inte hade det, det tillhör livet som ryttare.

-

-

Jag kommer ihåg en gång när det gick jätte "bra", och att hon inte hade bråkat med mig, så mycket. Jag var så nöjd över henne.. Jag trodde jag hade kvar det inlägget jag skrev om det ridpasset. Men har tydligen tagit bort det, skulle vilja visa text från det. Men jag kommer ihåg det ridpasset så bra, jag vet inte varför för det gick inte så bra som jag trodde, då..

-

-

Om man jämnför med ridpassen nu, sen jag började träna för Monica är det när Mira lyssnar, går fint är avslappnad och allt detdär. Jag har också slutat andvända martingalen tack vare Monica. Jag hade inte "vågat" pröva rida utan den på "riktigt". I söndags när jag träna tog vi av den och jag travade och galoppera utan den. Skritta med såklart. Jag trodde att Mira skulle dra iväg i galoppen och när jag skulle bromsa henne och att hon skulle dra upp huvudet så att jag inte skulle kunna få stopp på henne. Därför har jag inte vågat rida utan den, inte galopperat. Det kändes bra när Monica var där och sa va jag skulle göra. Utan Monica hade jag INTE galopperat utan martingal. Jag andvänder den bara vid uteritt och hoppning. Men jag ska försöka andvända den så lite som möjligt. Så lite utrsustning som möjligt.

-

-

Mitt mål med Mira då var att få henne lyssna på mig, slappna av, kunna fatta galopp direkt från traven utan att springa in i traven,kunna hoppa lite, dock med lite stopp och sådant innan. Nu har jag nått dom målen(nästan). Men jag jobbar på dom,slutar aldrig kämpa. Nu är det dags att sätta nya mål. Dem lyder såhär. Att vara avslappnad och allt det där uppe, att hon ska vara trygg hos mig, inte känna sig osäker, att hon inte ska vara rädd för hindrerna(för att slå i bommarna) komma över på första försöket, kunna sitta ner i traven utan att hon blir spänd och springer iväg. Det är nog dom jag har nu. Dom är små, men jag vill att hon ska tycka att hoppningen är roligt från hela början, inte halva ridpasset bara. Hon måste kolla på hindrerna/bommarna innan hon går över dom. Ibland blir hon osäker och börjar backa. Sen när hon har kommit över några gånger så tycker hon det är jätte roligt sen.Så vill jag att hon ska vara från början. Ska försöka få henne säker och trygg.

-

-

Sluta aldrig kämpa! Oavsett vad ni håller på med, hästsport,fotboll,ishockey, rugby, eller något annat. Kom ihåg det! Ha alltid ett mål som ni kan sikta mot. Små som stora mål, alla är lika viktiga!♥

Gick kanon! Orkar tyvärr inte berätta va vi gjorde denna gången, lovar att skriva det nästa gång jag tränar(nästa söndag). I galoppen var hon gryyymt duktig. Först när jag skulle fatta galoppen så blev det bara springigt. Sen sa Monica att jag skulle börja om, så hon blev lugn och tänka på att göra en tydlig fattning. Och så tänkte jag på det(brukar tänka så men det har inte funkat, men nu när hon sa att jag skulle göra det så tänkte jag on real!), så fatta hon galopp direkt utan problem. Och hon var inte stressad heller, hon var jätte lugn. Monica tyckte att detta ridpass va suuper!! Tycker jag ocksåå